logga Grafiska Museet Gamla Linköping
   

Vi har öppet året om
!

EFTERLYSNING
BILDER
21 augusti - 18 juni
tisdag - torsdag 12.00-16.00
lördag - söndag 12.00-16.​
19 juni - 20 augusti
måndag - fredag 11.00-17.00
lördag - söndag 11.00-16.00​

HJÄLP OSS...

                                                                                                                                                                                         

Start Välkommen Besöka oss! Museet Bokbindarn Anslagstavlan Blandad kompott Kontakt

 

                                                                                           

KORT GRAFISK ORDLISTA

 

ACCENT Tecken som anger betoning. è = grav, é = akut, ë = trema, ê = cirkumflex. (Ett streck nedtill på C heter cedilj men det hittade jag inte på min pc.)

ANFANG, även initial. Större begynnelsebokstav än textstilen som inleder ett stycke eller kapitel.

ANTIKVA 1) Rak stil i motsats till kursiv. 2) Romansk stil (typ Garamond, Bodoni, Times). 3) Antikvasiffror vilka är lika höga i motsats till medivalsiffror.

AVLÄGGNING Stil och annat material läggs tillbaka i sina lådor och fack.

BAND En bunden bok.

BIGNING Pressa in ett veck i papp eller kartong för att sedan lättare kunna vika det.

BIX En liten grafisk arbetsplats. Större tryckerier kallas även officin

BLADGULD Äkta guld för förgyllning av böcker. Kan vara ner till0,0001 mm tjockt.

BLANKRAD En (sättmaskins-)rad utan text.

BLINDMATERIAL Det lågmaterial som fyller ut tryckformen och inte syns i trycket.

BOKTRYCK Ett annat namn för högtryck.

BRONSERING Bronsstoft läggs ut över en förtryckt text som inte hunnit torka.

BRÖDSTIL Den stil som används till den löpande texten i en bok eller tidning.

BRÖLLOP är när ett ord eller textstycke blivit satt dubbelt.

BÄNGEL Handtaget på gamla handpressar med vilket digeln trycktes mot formen.

DIGEL Järnplatta som trycker pappret mot tryckformen.

DUPLEX Två klichéer av samma original som trycks på varandra med olika färger för att förstärka intrycket. Grundfärgen är oftast svart och den andra väljs efter motivet.

DÄCKEL Det papper man har på digeln (eller tryckcylindern i en cylinderpress) för att utjämna trycket.

ELEVATOR Lyftanordning för matriser på en sättmaskin.

FALSA Vikning av papper. (Ett ark med t ex 16 sidor viks så att sidorna kommer i rätt ordning.)

FLODER När ordmellanrummen hamnar under varandra så vita floder syns i texten. Oftast i spatiös text.

FOLDER Trycksak som falsas till flera sidor men inte häftas.

FORTEL Sättning som kan sparas och användas till andra liknande arbeten.

FÄRGDELNING Delning av en tryckform till fler olika för tryckning i flera färger. En form för varje tryckfärg.

GEMENA Små bokstäver. Se även versaler.

GERING Sneda ändar (45 gr) på linjer för att få snyggare hörn på ramar.

GROTESK Äldre namn på typsnittsfamiljen Linjärer. Stilar där alla linjer är lika tjocka. (Exempel Futura, Gill, Helvetica.)

GYLLENE SNITTET Att dela en linje i två olika stora delar så största möjliga harmoni uppstår mellan dessa. Linjen delas så den lilla delen förhåller sig till den stora som den stora till helheten. GS talserie är 2, 3, 5, 8, 13, 21 o s v. T ex en linje på13 cm delas i delarna 5 och8 cm. Används t ex för placering av intressepunkten i en annons, ett foto, en tavla och annat.

(Ej det samma som optiska mittpunkten.)

GÄDDA Tacka med sättmaskinsmetall.

HYSSJNING  Oskarpt, suddigt tryck. Ser ofta ut som dubbeltryck.

HORUNGE När en sida eller spalt börjar med en kort utgångsrad kallas detta dubbel horunge och undviks av många även i dag.

När en sida eller spalt avslutas med första raden på ett nytt stycke kallas det enkel horunge och accepteras  sedan länge.

I MATEN är den som inte hunnit med sitt arbete på bestämd tid eller vid spåning blivit efter med sin del.

INKUNABEL Bok tryckt undes boktryckarkonstens första århundrade, alltså före år 1500.

KAST Låg låda inredd med fack för stil, lågmaterial och linjer.

KAPITÄLER Versala bokstäver på samma höjd som gemena (utan uppstaplar).

KLICHÉ En platta med en bild eller annat på för att användas i högtryck. Tillverkades ofta av metall men även av bly eller plast.

KOLOFON Slutskrift som i äldre böcker ersatte titelblad och angav bokens titel, tryckort, boktryckare, tryckår och datum. Användes första gången 1457 av Schöffer.

KOLUMNSNÖRE Ett snöre som används till att binda om formen så den inte ska sviblas.

KORREKTUR Avdrag på en tryckform för att kontrolläsas och göra rättelser på.

KORTSPÅN Kartongremsor som används när spatierna är för tjocka. Används bl a till spärrning, göra ut en rad, kompensera för sned maskinsats.

KÄGEL Typens eller sättmaskinradens tjocklek. De flesta typer gjuts med samma kägel som graden (stilstorlek). Sättmaskinrader för brödtext gjuts ofta på något större kägel för att få ett mera lättläst radavstånd. För handsatta rader användes regletter för att öka radavståndet.

I dagens teknik kan man nog säga att begreppet radavstånd är det som används.

KÖTT De delar av kägeln som inte upptas av bokstaven.

LAPPNING Vid tryckning med blyformar kommer olika delar av trycket ofta att framträda olika mycket. För att kompensera detta lappar man på ett ark under däckeln. Man kan dels lägga mera under otydliga delar, dels skära ut i arket för delar som trycker för hårt.

LIGATUR är flera bokstäver som binds ihop till ett tecken.

Exempel: ff, ffi, æ, å, ä, ö, & ...

LIK innebär att ett ord eller ett textstycke blivit överhoppat vid sättningen.

MAKULATUR Papper som förstörs vid tryckningen eller bindningen.

MANUSKRIPT Egentligen handskrift men även benämning på sättarens förlaga för sitt arbete. Matsedel är ett slanguttryck för ett manuskriptblad.

MATRIS Gjutform som placerades i gjutinstrumentet vid gjutning av typer. Även gjutformar till sättmaskiner. För att gjuta hela tidningssidor (sterotypi) gjordes en matris av papp som kunde böjas och sidan göts som halvcylindrar till rotationspressar. (Från latinets mater, moder. Jämför patris.)

MÖDOM (mödis) Felfritt satt sida eller spalt.

NUMMERVERK Används för tryckning av nummerserier. T ex biljetter, lotter, fakturor.

OFFSET Den i dag dominerande tryckmetoden. Tryckformen är en plan plåt som behandlats kemiskt så endast vissa ytor tar upp färg. Tryckbilden överförs sedan via en gummiduk till pappret. Offsetplåtar är rättvända till skillnad mot högtrycksplåtar som är spegelvända.

OPTISK MITTPUNKT Det ögat uppfattar som jämviktsläget på en sida. (Ej det samma som gyllene snittet.)

PAPPERSVIKT Papprets tjocklek anges i gram per kvadratmeter. Det vanliga tidnings­pappret är på ca 45 g/kvm, skrivarpapper är runt 80 g/kvm, över120 g kallas det papp. Kartong är sammanklistrade papperslameller.

PAGINA Sidnumrering.

PATRIS Metallstav där stämpelskäraren har gjort sin originalbokstav. Denna används sedan för att göra en matris i ett mjukare material som sedan används för att gjuta typerna. (Från latinets pater, fader. Se även matris.)

PRIMA Den sida av arket som innehåller den första sidan av en eller flera. Motsats sekunda.

PRÄGLING Inprägling av en text eller bild i kartong. Även framställning av matris för stereotypering.

RASTER Det punktmönster som skapas i halvtonsbilder (fotografier) för att återge de olika gråtonerna i tryck.

REGISTER Passning i trycket. T ex när pagineringssiffrorna står exakt mot varandra på arkets båda sidor.

REGLETTER Lågmaterial på olika tjocklek (kägel) och längder. I sättarens regal finns längder från 2 till 5 konk (8, 12, 16, 20 cicero). Tjockleken varierar från 1 till 12 punkter. När de blir tjockare kallas de steg.

RUBRIK Överskrift, titel. Kommer från latinets rubrica (rödfärg) och var från början de rader som skulle vara i röd färg.

SCHATTERING Tvärstreck som avslutar staplarna upp- och nedtill på bokstäver. Seriffer är ett nyare namn.

SCHAVOTT Fotsteg som iläggaren står på. Det kan vara en bräda, en lös ställning eller ett metallsteg fastsatt vid pressen.

SEKUNDA Den sida av arket som innehåller den andra sidan. Se även prima.

SIGNATUR Ett eller flera spår i typens framsida för att underlätta för sättaren att lägga typen rätt och skilja olika stilar åt. (Franska stilgjuterier placerade signaturen på baksidan.)

SKEPP Plåt med kant på tre sidor där sättaren bygger upp sitt arbete och där tryckformar förvaras. Skeppen förvaras i en skeppregal.

SPACKTEL, spackel och spartel. Olika benämning på samma verktyg, ett brett stålblad med handtag som används för blandning och påfyllning av färg.

SPIS Lågmaterial som inte skall synas i trycket men har skjutit upp och blivit infärgat och lämnat avtryck på pappret.

SPÅNA Dela upp ett arbete på flera personer.

SVIBEL är ett utryck för oordning i materialet. Det kan vara oavsiktlig sammanblandning av olika typsnitt, att ett arbete har trasats sönder eller att man lagt tillbaka typer i fel fack eller kast. Fisk är ett annat namn för svibel.

TAMPON Även kallad färgboll. Ett till en boll uppstoppat skinn med handtag på. Användes för att färga in tryckformen före färgvalsarnas tid.

TENAKEL En manuskripthållare som sätts fast i kasten.

TRÄGRAVYR (xylografi) Utföres med kopparsticksverktyg i hårt trä. Användes till att trycka bilder både separat och i böcker.

TRÄSNITT Motiv utskuren i mjuk träskiva. Utföres med bl a stämjärn.

TYP En typ är den enskilda bokstaven i en stilsort.

TYPOMETER Linjal med typografiska mått och centimetermått

VERSALER och GEMENER är alfabetets stora respektive små bokstäver. Uttryck som nu kommit i mer allmänt bruk med användandet av persondatorer. Benämningen majuskler och minuskler används också – kanske främst inom kalligrafin.

Gemena siffror eller medivalsiffror är beteckningen på siffror som är olika höga.

Exempel: 1234567890.

VINKELHAKE eller sätthake. Det verktyg i vilket sättaren placerar typerna och sluter ut raderna.

ÅLSPETS Ett sylliknande verktyg som används för att plocka upp enskilda typer vid korrigering. Baksidan av handtaget är plant för att kunna trycka ned typer i en form.

Kontakt: info@yourcompany.comCopyright 2008 Your Party